Knytte, en månad ung.

Kan inte alls förstå att vår baby blir en månad idag. Kan inte heller förstå att dessa fyra veckor gått så smärtfritt; han kom och blev genast en självklar del av vår familj och vardag. Och vilken lättskött typ han är! Sover för det mesta, äter duktigt och växer bra och har redan sovit flera hela nätter. Igår åt han första gången sju på morgonen! Så småningom börjar man också ana lite rutiner i hans dagar, vilket underlättar vardagen här hemma hos oss.  Att le på beställning har han också börjat med, men ännu är han ganska svårflörtad.

 
Här sover han igen. Mysigast i världen är han!

Vår nya vardag

Olli återvände till jobbet i måndags så nu är det jag och barnen om dagarna. Dock får han snart semester igen och det kommer att bli skönt att få ett par extra händer som hjälp med rumban här hemma. Fast än så länge har det gått bra. Måndag och tisdag var vi på läger,  igår gick jag och Knytte omkring på stan meda äldre bröderna lekte med mommo och idag har vi mest hängt här hemma. Hittills är det mest hemmet som får lida. Det blir liksom aldrig färdigt städat utan det finns högar med kläder lite här och lite där, damm under soffan, tusen par skor i tamburen och så vidare.  

 
Dagens lunch. För att göra det enklare för mig försöker jag förbereda lunchen kvällen innan då Olli är hemma. Igår kväll gjorde jag den extremt krävande salladen och idag var det bara att kasta lite broiler, ananas och halloumi på stekpannan. Enkelt och gott! 

Knytte är fortsättningvis en lätt baby som sover bra om nätterna. Här om natten åt han första gången 4.30! Gråter nästan aldrig, äter en hel del och doftar ljuvligt. Hans mage gillar inte att jag äter choklad och han har inga tydliga rutiner ännu. 

Fsg-festival

I helgen var det fsg-festival i Kristinestad. För nästan två år sedan blev jag tillfrågad om jag vill göra en koreografi till ett massprogram tillsammans med Anna. Efter att ha funderat lite svarade jag ja. Därifrån började en ganska lång process; hitta rätt musik, komma på rörelser, filma in koreografin osv.  

 
Att resa iväg med en bebis som ännu inte blivit två veckor, är kanske inte det klokaste beslutet. Vi visste dock att vi hade en lugn bebis och ett eget hotellrum där vi kunde vila oss när det kändes att det blev för mycket. Och jag är så glad att vi åkte! Allt var så bra ordnat, maten var god och gymnasterna duktiga. Och det bästa var ju helt klart att se slutresultatet. Dessutom var Kristinestad hur mysigt som helst och jag skulle nästan vilja köpa ett litet trähus i gamlastan där och ha det som ett sommarställe. 

Lyxbaby

Hej från babybubblan! Vi lever och mår bra. Igår hade vi rådgivning och Knytte hade gått upp över 400gram. Också jag har återhämtat mig snabbt. Om inte spegelbilden skulle påminna mig skulle jag nog inte komma ihåg att jag vari gravid ännu för 11 dagar sedan. 

Knytte annars då? Nå hittills en riktig lyxbebis. Gråter nästan aldrig, äter en del och sover för det mesta. I natt åt han första gången ca halv sju på morgonen (somnade efter fotismatchen, han förstår ju att man inte kan missa spännande em-matcher). Att han sover så bra är säkert en orsak till att jag har återhämtat mig så snabbt. 

Så, vi fortsätter att njuta. Olli är hemma ännu två veckor och sedan skall jag överleva tre veckor ensam med tre barn, och sen har Olli semester.  

 
Älskade Knytte. Tack för att du kom!

Om att bli mamma tredje gången

Jag var inställd på att det skulle bli lika svårt att bli mamma för tredje gången, så som det var den första och den andra gången. Den första gången jag blev mamma, då var allt nytt och obekant. Jag tycker inte det var jobbigt (klart fanns det såna stunder också), men allt var så nytt! Det fanns dagar då jag inte hunnit byta om från pyjamas då Olli kom hem från jobbet kl 16. Inte för att jag gjorde nått speciellt, men jag behövde tid för att landa i min nya roll som mamma. Och så skall det få vara den första gången. 

När Aaron kom präglades de första veckorna av skuldkänslor. Jag hade ingen aning om hur jag skulle klara av att dela tiden lika mellan barnen. Jag ville vara världens bästa mamma åt båda barnen och ställde orimliga krav på mig själv. Vad jag än gjorde kändes det som om jag aldrig räckte till. I nån svacka gjorde jag upp ett minutschema och jag trodde helt ärligt att det enda sättet att få vardagen att funka, var att följa detta schema. Som jag fnissat åt detta i efterhand..  

Och nu har Knytte funnits här i en vecka redan. Den här veckan har varit ljuvlig. Bb-tiden var lugn och jag och bebis sov mest hela tiden. Kroppen har återhämtat sig snabbt och så småningom skall vi börja promenera. Mitt humör har varit stabilt och hur jag än väntade dök aldrig nån baby blues upp (med Elias och Aaron var tredje och fjärde dagen efter förlossningen riktiga gråtdagar!). Och som jag njuter. Jag visste inte att den här första tiden kunde vara så.. Lugn (fastän vi har en som snart fyller fyra och en som är fem i huset). 

Inte vet jag om det är för att det är tredje barnet och man vet lite mera om vad det innebär att få bebis, eller för att jag är äldre nu och troligtvis lite mognare än då för snart sex år sedan då jag hoppade från Ollis kön till hemmamma livet. Vilket dera, det känns bra att bli mamma för tredje gången. 
Edit. 

Men Ollis kön menar jag ju förståss kön till Olivers inn. Inget annat😀